Hellre sjuksköterskor än turistflyg

Förr var det läkarbristen som var det stora problemet. Nu är det sjuksköterskebristen. Och vems är felet?

Region Örebro län har svårt att rekrytera sjuksköterskor. Alltför få söker sig till vården och alltför många söker sig därifrån. Specialister saknas. Bilden är inte unik för Örebro. Runt hela Sverige ser man exempel på sjukhus och vårdcentraler som har liknande problem. Sjukvårdsministern attackerar det borgerligt styrda Stockholm och skyller problemen på de styrande politikerna där. Men han väljer noga bort att attackera socialdemokratiska politiker som har samma bekymmer.

Detta är inte partipolitik. Visst finns det partiskiljande åsikter som jag ska återkomma till. Men i huvudsak handlar det om vad den offentliga sektorns uppdrag är.

Under lång tid kunde landsting och kommuner öka sina verksamheter genom att höja skatterna. I stället för att hantera vården, skolan och omsorgerna blev de arenor för allt möjligt. Kommunerna skulle göra allt från näringslivsutveckling till kultur och fritid, och allt däremellan.

De senaste åren har allt mer talat för att vi är vid vägs ände i den utvecklingen. Det handlar inte längre om att göra mer av allt, utan att göra det nödvändiga bättre. För Region Örebro län handlar det i första hand om sjukvården. Den är prioriterad högre än allt annat. Då gäller det just att våga prioritera. Och det är nu det blir partipolitik.

I dagarna har Regionen fattat beslut om att satsa ett par miljoner på subventionerade turistflyg från Tyskland. En liten summa kan tyckas. Men den visar på politikernas grundproblem. Är det rimligt att vi lägger några pengar alls på subventionerade flyg, när vi sannolikt kommer att ha sjuksköterskebrist även i år? Är det rimligt att vi avsätter tjänstemannatid och politikerengagemang på turism, när sjukvården blöder?

I stället borde vi fundera över vad dagens och morgondagens sjuksköterskor efterfrågar. Sannolikt handlar det om högre löner, om karriärtjänster och karriärvägar där lönen sätts efter kompetens.

Men inte bara det. Vi måste kunna se varje sjuksköterska som en individ med egna behov för att få vardagen att fungera. Inte sällan kommer det att handla om arbetstider som fungerar med privatliv och familj. Lika ofta kommer det att handla om att ha kontroll över och ett reellt ansvar för sin arbetsplats med de befogenheter som följer med utbildning och anställning. Sannolikt kommer det att handla om att det behövs en mångfald av utförare, för att ge medarbetarna alternativ.

Allt det kräver politiskt engagemang, ökade resurser och reella prioriteringar. Men det kräver också mod. För det är modigt att våga säga nej till pengar till turism, kollektivtrafik eller näringslivsutveckling, att säga: ”Visst är det viktigt, men det viktigaste är sjukvården!” även om det handlar om någon enstaka miljon i en miljardorganisation.

Bra personalpolitik kommer aldrig att ge de stora rubrikerna i media, aldrig skapa den one-liner som ska vinna ett val. Men den är nödvändig för att ge regionen och våra medarbetare förutsättningar att uppfylla vår kärnuppgift; den bästa vård vi någonsin förmår till våra medborgare.

Anna Ågerfalk, oppositionsråd i Region Örebro län (L)