Värderingar ledde till Liberalerna

När jag var liten pratade vi inte politik hemma. Inte partipolitik i alla fall. Jag har ingen aning om vad mina föräldrar röstade på och inte heller någon aning om vad de tyckte om Olof Palme eller Ingvar Carlsson, som var statsministrar när jag var liten. Jag tror knappast jag kände till Folkpartiet ens till namnet.

Namnet ja. Folkpartiet Liberalerna har bytt namn till Liberalerna. Att Liberalerna funnits med i namnet i 25 år är det nog många som inte vetat om, vi har för det mesta själva sagt bara Folkpartiet. För tio år sedan, när jag var 26 år, ville jag göra mer, jag ville påverka och förändra. Jag började därför med att läsa på om alla ideologier och insåg då att jag var liberal. Jag läste sen alla partiprogram – en aning överambitiöst – höll med Folkpartiet mest och gick med.

Nej, vi pratade inte politik när jag var liten. Däremot fanns det vissa självklara värderingar som genomsyrade mer eller mindre allt. Mamma var aktiv i Röda Korset och jag följde tidigt med på aktiviteter som Lilla julafton för de som var ensamma vid jul. Lions fanns också med i bilden genom min far och genom mormor mötte jag Rädda Barnen.

På mitt fritids hade vi varje år en basar där vi sålde saker vi gjort för att samla pengar till behövande. Jag minns särskilt ett år då jag slet med en tomte i korsstygn. Jag hade ingen lust alls att göra klar den men Aina, föreståndaren på fritids, tog mig ut i kapphallen och visade bilden på de fadderbarn vi hade. Hon påminde mig om varför vi hade basaren och varför den var viktig. Hon sa också att jag hade tagit på mig att göra tomten och att det man sagt att man ska göra, det slutför man. Tomten blev färdig i tid, jag tror mamma köpte den, och pengarna kom till någon som behövde dem.

I högstadiet var jag ofta hos min kusin, vi gick i samma klass. Genom henne och min moster, som är präst, kom jag i kontakt med Svenska Kyrkan. Jag var själv aldrig troende men värmen, öppenheten och tron på att andra vill gott och på vikten av att själv försöka göra gott blev ytterligare byggstenar i min värderingsgrund.

Att finnas där för den som behöver det och att göra det man sagt att man ska göra var alltid viktigt när jag växte upp. Solidaritet, inte bara med de närmaste utan internationellt. Frihet under ansvar. Att alltid göra det man kan och att ta ansvar för både sig själv och andra. Att visa att man bryr sig, inte bara genom ord utan genom handling. Övertygelsen om att alla kan göra något. Det är fortfarande lika viktigt.

Nej, vi pratade inte partipolitik när jag var barn. Men de värderingar jag fick med mig gjorde att jag kände mig hemma i liberalismen när jag förstod att allting egentligen är politik och därför valde att engagera mig politiskt. Social trygghet och individuellt ansvar, öppenhet och vikten av att tro på sig själv och andra. Det hoppas jag kunna förmedla till mina barn i min tur. Det är de värderingarna jag vill att mitt parti ska stå för. De värderingar jag vill att Liberalerna ska stå för.

Christina Örnebjär (L)
Riksdagsledamot