Varför vill man inte stoppa fusket i regionen?
Måndag 5 januari 2026
Att det råder märkligheter inom Region Örebro läns organisation är uppenbart för alla som läser sin lokaltidning. Skandalen kring distansläkarna är snart så omfattande att den skulle kunna bli en miniserie på Netflix. Däremot började inte allt med en läkare i den grekiska övärlden, utan betydligt tidigare.
Redan för över fem år sedan inledde medier granskningar av bisysslor inom regionen. Anställda inom hälso- och sjukvården visade sig ha flera uppdrag vid sidan av sina anställningar som med fog kunde uppfattas som konkurrerande, både med arbetstiden och med regionen som arbetsgivare. Granskningen ledde vidare till att även fusk och allvarlig oreda uppdagades inom Folktandvården. Sammantaget blev bilden så allvarlig att regionen tillsatte ett arbete för att reda ut kulturen och skärpa riktlinjerna kring bisysslor.
Nya riktlinjer togs fram och ambitionen var att problemet därmed var löst. I säsong två av Region Örebro läns bisyssleaffär är dock huvudkaraktären tillbaka. Den här gången handlar det inte bara om bisysslor, utan om oanmälda bisysslor kombinerade med heltidsarbete från utlandet, samtidigt som personen haft en ledande roll i regionens verksamhet. Dramatiken i handlingen är oundviklig och kommentarerna från läsarna uppvisar allt annat än förtroende för regionens styrning.
Vecka efter vecka har länets invånare kunnat följa NA:s granskning av distansläkarna som nu närmar sig en följetång på uppemot 50 publicerade artiklar. Det är rimligt att förvänta sig att detta skulle föranleda tydliga krafttag från den politiska ledningen. Tyvärr har utfallet blivit det motsatta.
När ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden Behcet Barsom (KD) får frågan om vad han anser om granskningen svarar han att han inte har läst den. Ordföranden i regionstyrelsen Jenny Steen (S), som är den högst ansvariga politiken i Region Örebro län, gav däremot ett mer hoppfullt besked. Hon meddelade att ett uppdrag kopplat till regionstyrelsen skulle läggas för att under nästa år genomföra en fördjupad genomlysning.
Nu är budgeten beslutad, men något sådant uppdrag finns inte.
Det enda som den politiska majoriteten faktiskt har gjort är att ändra en formulering i internkontrollplanen. Tidigare fanns där en rad om bisysslor som löd: ”Uppföljning och säkerställa att riktlinjer följs enligt regiongemensam rutin.” Den texten har nu ändrats till: ”Kontroll, uppföljning och åtgärder för att säkerställa att riktlinjer följs enligt regiongemensam rutin.”
Skillnaden består i att orden ”kontroll”, ”åtgärder” och ”för att” har lagts till. Samtidigt ska det påpekas att riktlinjerna för bisysslor redan innehåller skrivningar om just kontroll och åtgärder. I praktiken innebär förändringen därför ingen verklig skillnad alls.
I normalfallet kan man utgå från att de flesta politiker vill samhället väl. I Region Örebro län kan man dock fråga sig om den styrande majoriteten ens vill något alls. När allvarliga missförhållanden uppdagas möts de med passivitet, symboliska justeringar, tomma löften och en hel del märkliga saker.
Liberalerna ville sätta stopp för fusket och slarvet, men det politiska styret sa nej till alla våra förslag om att ta tag i frågan. Det här är mycket tråkigt, för Region Örebro län behöver ett politiskt ledarskap som tar ansvar, följer upp och agerar när regler bryts. Därför måste vi få ett slut på (S)tranger Things i Region Örebro län och i stället byta till ett liberalt program.
Willhelm Sundman (L)
oppositionsråd, Region Örebro län