Vart tog alla allmänläkare vägen?
Torsdag 6 november 2025
Nära vård ska ta sjukvården närmare patienten, bli mer tillgänglig och mer personlig där den fasta läkarkontakten är grunden för trygghet och kontinuitet. Men varför känns det som att ingenting händer?
Medan politiker lovar en starkare primärvård talar verkligheten sitt eget språk om hur utvecklingen faktiskt går. I Region Örebro län haltar den inte bara, utan har stapplat sig fram, samtidigt som Socialdemokraterna gång efter annan sparkat undan kryckorna.
När lagen om valfrihetssystem infördes av den borgerliga regeringen 2008 var syftet att öppna upp vården. Människor skulle själva kunna välja vårdcentral och fler vårdgivare skulle kunna bidra till att stärka första linjens vård. Reformen skapade framtidstro. Läkare och entreprenörer såg möjligheter att bygga upp något nytt, en primärvård med fler alternativ, kortare köer och bättre tillgång till fast läkarkontakt.
Effekten lät inte vänta på sig. Mellan 2006 och 2009 ökade antalet allmänläkare i Örebro län från 60 till 66 per 100 000 invånare enligt Socialstyrelsens statistikdatabas. Det motsvarar 20 nya allmänläkare på bara några år. Det var ett trendbrott efter år av stagnation. Men sedan tog det stopp.
När det blev obligatoriskt att införa vårdval 2010 satte de styrande Socialdemokraterna i Region Örebro län upp riktlinjer och begränsningar som i praktiken gjorde det ointressant för nya vårdgivare att etablera sig. Resultatet har blivit tydligt. År 2009 fanns det 185 aktiva allmänläkare i länet. Femton år senare, 2024, var de 189. Fyra fler läkare på femton år. Det motsvarar en ökning med knappt en läkare vart tredje år. Det är svårt att se det som något annat än ett misslyckande.
Samtidigt har andra regioner visat att det går att skapa en annan utveckling. I Stockholm, där man välkomnat fler alternativa vårdgivare och värnat valfriheten, har antalet allmänläkare ökat med nästan 400 under samma period. Det handlar inte om att Stockholm vuxit snabbare, utan statistiken visar tydligt en klyfta i antalet läkare per invånare.
År 1994 hade både Stockholms län och Örebro län 51 allmänläkare per 100 000 invånare. Det var en genomsnittlig nivå i landet. I dag har Stockholm drygt 15 fler allmänläkare per 100 000 invånare än Örebro. Skillnaden kan bara förklaras med politik.
Socialdemokraterna i Region Örebro län har i åratal pratat om att satsa på primärvården, men de har samtidigt kvävt den utveckling som kunde ha gett resultat. Genom att göra det svårt för privata aktörer att etablera sig, genom en kronisk underfinansiering av ersättningsmodellerna och genom krav utan medicinsk grund, har de avskräckt nya aktörer från att etablera sig här. Även om Socialdemokraterna själva anser att de vunnit mot de onda företagarna är det patienterna som blivit förlorarna.
Om vi menar allvar med nära vård måste vi återupprätta förtroendet för primärvården. Det kräver att vi gör upp med en politik som bygger på kontroll och misstänksamhet mot alternativa aktörer. Vårdvalet var en frihetsreform som gjorde vården bättre och mer tillgänglig. Den viljan behöver vi återuppväcka.
För varje år som går utan förändring blir vårdcentralerna färre, köerna längre och läkarkontakten svagare. Det är ingen slump vart alla allmänläkare tagit vägen. De finns där de fått frihet att använda sin kompetens fullt ut och där förtroendet för professionen är större än misstron från politiken, men den platsen är inte Region Örebro län.
Liberalerna vill däremot att regionen ska bli just den plats där läkare kan skapa en primärvård där de får möjligheten att vara just din husläkare, och där du som patient står i centrum, inte i väntrum.
Willhelm Sundman (L)
oppositionsråd, Region Örebro län