Är vår hunger på medaljer viktigare än kinesers hunger?
Torsdag 3 februari 2022
Staden Xi’an i Kina var under full nedstängning i en månad. Ingen fick lämna sitt hem, inte ens för att handla mat. Till en början utlovades matleveranser till folks hem, men någon vecka efter nedstängningen gapade skafferierna tomma.
Det här är resultatet av de drastiska metoder Kina använder för att minska smittspridningen, men lidandet som nu sker är inte i huvudsak till för att skydda invånarna, utan för att skydda OS i Peking 2022.
OS 2021 i Tokyo blev en katastrof. Besökare uteblev, smittspridningen ökade och den internationella rapporteringen av evenemanget var kantat av kontroverser och skandaler. Det är med erfarenheten från Tokyo 2021 som man nu gör allt för att Peking 2022 inte ska gå lika snett.
Kina har nämligen inte arbetat för att få till sig OS i Peking för att ge världens idrottare en trevlig plats att tävla på, det handlar om ren och skär marknadsföring. Genom att få alla världens ögon på sig kan den kinesiska kommunistdiktaruten sprida sin propaganda på bästa sändningstid. Internationella nyheter om arbetsläger byts sakta ut till prat om idrottsbyar.
Den brännande konflikten med Taiwan försvinner när alla i stället ser OS facklan brinna. Den bortspelade demokratin i Hong Kong blir fjolårets förlust när alla vill se sitt hemland vinna medaljer.
För vem har tid att följa kampen för demokrati och frihet när man kan se kämpar segra i betydelselös prestige?
Det är det perfekta propagandatillfället, men all denna dyrköpta reklam för kommunistregimen riskerar att gå förlorad om spridningen av covid-19 ökar. Därför försöker den kinesiska statsmakten med alla tillgängliga medel sätta stopp för viruset, kosta vad det kosta vill.
Då spelar det ingen roll om miljoner invånarna i Xi’an svälter eller att man med en handvändning sätter ytterligare en miljonstad, Yuzhou, i fullständig nedstängning för tre upptäckta asymtomatiska fall.
För målet med Kinas strikta strategi för noll Covid-19 fall har påtagligt mer med statens anseende att göra än med invånarnas hälsa.
Svenska staten, idrottsrörelsen och resten av den fria världen bör ta avstånd från allt som har med OS i Peking 2022 att göra. En diplomatisk bojkott är ett bra första steg, men det är helt tandlöst då det inte spelar någon roll så länge svenska flaggan viftas mitt ibland den röda propagandans medlöpare. Det stora ansvaret ligger på oss som idrottare, som besökare, som tv-tittare, som individer att ta avstånd från det som är fel och stå upp för vad som är rätt.
Idrotten ska inte göras politisk kanske någon vill invända. Sport är sport även om det arrangeras av diktatoriska skurkstater utan några spärrar eller sympatier för mänskliga rättigheter. Visst, det är ett argument som på ytan låter rimligt, men hur mycket lidande är man villig att bidra till för att utöva en sport? Hur många ihjälsvultna invånare i Xi’an är ett svenskt OS-guld värt? När blev sporten heligare än människovärdet?
Det bör vara uppenbart för alla att vinter OS 2022 i Peking är en tragedi. Oavsett vem som vinner har friheten redan förlorat. Men vi kan alla fortfarande ta ställning mot det sorgespel som snart går av stapeln.
Willhelm Sundman är oppositionsråd i Region Örebro län (L)