Budgetströssel skadar vårdens långsiktighet

Det finns mycket att kritisera i den ekonomiska vårpropositionen för 2022, men med tanke på hur sjukvården avhandlas i förslaget kan man undra om regeringen har förstått sin roll i det svenska sjukvårdssystemet.

I regeringens budgetförslag ligger en satsning på 500 miljoner kronor till sjukvården. En summa som finansministern tänker sig ska användas till sjuksköterskor, primärt för att öka antalet vårdplatser. Det kan låta som en stor satsning, en halv miljard statliga medel som kan göra nytta i sjukvården. Det finns bara ett problem, vi har 21 regioner som ska dela på pengarna.

Ska dessa miljoner fördelas jämt ut över landet i relation till invånare kan vi använda Region Örebro län som exempel. Regionen har cirka 300 000 invånare och utgör ungefär 3 procent av Sveriges befolkning. Det innebär att när pengarna dimper ner i Örebro har summan gått från 500 miljoner till 15 miljoner. Helt plötsligt låter det inte som någon storsatsning och för en region som omsätter 10 miljarder är 15 miljoner inte mer än felräkningspengar. Trots det är alla pengar som kommer till sjukvården efterlängtade så vilka kostnader täcker det nya statliga valfläsket?

Tänker vi att satsningen ska stärka lönerna för regionens anställda sjuksköterskor med 1 000 kronor i månaden räcker det knappast halvvägs. Regionen har i runda slängar 2 800 anställda sjuksköterskor och en lönesatsning med 1 000 kronor i månaden skulle kosta regionen, utan att räkna med sociala avgifter, dryga 33 miljoner. Det är alltså för lite för att ens göra en ordinarie lönerevision.

Kanske är tanken att regionen ska nyanställa fler sjuksköterskor in i verksamheten? Att vi får fler händer i vården är otroligt viktigt för arbetsmiljön och avlastar dem som nu sliter på bristningsgränsen. Tyvärr skulle dessa medel inte göra någon större förändring där heller. En sjuksköterska kostar regionen, lågt räknat, 600 000 kronor om året. För de statliga 15 miljonerna kan Region Örebro län anställa cirka 25 sjuksköterskor. Det är knappt en personalförstärkning på 1 procent. Lägg där till att dessa ska fördelas på verksamheter och kliniker, vilket regionen har många fler än antalet nyanställda som ska placeras ut.

Oavsett var pengarna läggs blir den verksamhet som stärks upp beroende av statens goda vilja att fortsätta dela ut pengarna nästa år, vilket är tveksamt med tanke på att Socialdemokraterna nu vill utlova pengar inför valet. Ingen region kommer att göra långsiktiga satsningar med tillfälliga pengar. För om dessa medel inte finns med i nästkommande statsbudget behöver pengarna tas från något annat, annars måste personalen sägas upp.

Felet som regeringen gör är att den försöker ta ansvar för någon som ligger på regionerna att hantera. Det är inte statens uppgift att anställa personal inom sjukvården. Inte heller är det statens roll att sköta den regionala ekonomin. Staten har ett nationellt ansvar att bland annat sköta utbildning, högspecialiserad vård, tillsyn och säkerställa kompetensens tillgänglighet i hela landet. Varje gång staten går in och gör uppgifter den inte ska tillåts regionerna att dels undkomma sitt ansvar men även att fortsätta misslyckas med sitt uppdrag. Samtidigt uppstår en alternativkostnad när staten känner sig manad att betala och lägga skattemedel på något som inte är ett kärnuppdrag, vilket skapar konsekvenser.

Även om 25 fler sjuksköterskor i Region Örebro län skulle vara mycket välbehövt är det i organisationen som helhet en väldigt liten personalförstärkning. Skulle vi i stället lägga dessa medel på polisen, vilket är statens kärnuppdrag, hade 25 till poliser inneburit något helt annat. Ser vi till de våldsamma upploppen under påskhelgen i Örebro hade nog 25 fler poliser på plats förändrat situationen dramatiskt.

Frågan vi måste ställa oss är därför om vi är villiga att ta den kostnad som det innebär när staten vill göra regionernas jobb. Fördelningen mellan stat, region och kommun behöver bli tydligare och bättre.

Om staten tar sitt ansvar för sin del i sjukvården kan regionerna ta ansvar för sin del. Som det ser ut nu finns en otydlighet kring vem som egentligen bär ansvaret. Därför borde finansminister Damberg förstå att den satsning han lägger fram på sjukvården undergräver regionernas legitimitet att bedriva sjukvård. Vården får gärna stärkas men då ska det vara genom generella och långsiktiga satsningar, inte som strössel under ett valår.

Willhelm Sundman (L)

oppositionsråd, Region Örebro län