Har regionen en kung utan krona?

Det är spännande att läsa i NA (21/5) hur regionens hälso- och sjukvårdsdirektör Jonas Claesson så säkert kan säga att Lasarettet i Lindesberg inte ska läggas ned, särskilt när han själv varken har beslutande- eller rösträtt gällande frågan.

Visst är det sant att det inte finns något konkret beslut om att lasarettet i Lindesberg ska stängas.

Men att framställa diskussionen på ett sådant sätt är att måla upp en halmgubbe. Vad många kritiker, där ibland Liberalerna, pekar på är att de beslut som nu planeras för i längden kan leda till en väg där verksamheten i Lindesberg förändras dramatiskt.

Försvinner delar av akuten och specialistmottagningarna kan verksamheten som helhet bli svår att upprätthålla, vilket kan rättfärdiga ytterligare neddragningar i framtiden. Det är vad diskussionen handlar om.

Självklart har Hälso- och sjukvårdsdirektören rätt att säga vad han vill och delta i det offentliga samtalet.

Det blir däremot aningen förvirrande när tvärsäkra uttalanden om vad som ska hända kommer från någon som inte sitter på makten. För om invånarna i länet är missnöjda med förändringarna inom sjukvården, kan de då rösta bort Claesson på något sätt?

Svaret är nej, men när den politiska makten kapitulerar och låter tjänstemän vara tongivande i debatten kan man undra varför de ens ställde upp i valet, eller för den delen, varför debattglada tjänstemän inte ställer upp i valet själva? Det skulle bli tydligare om de antog sig en partibeteckning i stället för att låtsas att deras ord är tvättade från politik när de sjuder av ideologi.

Det räcker med att se till Claessons egen floskelbingo för att tyda vilken politisk riktning han själv förespråkar.

Han vill ”fördela resurser på ett så klokt sätt som möjligt för att de ska räcka till så många som möjligt”. Ett absolut utilitaristiskt perspektiv där individuella önskemål eller behov inte behöver tillgodoses då någon annan avgör vad som är klokt och vad du förtjänar.

Vidare påpekar han att ”Den medicintekniska utvecklingen går fort men all teknik är inte ekonomisk försvarbar att ha överallt”. Ett centraliseringsperspektiv där stora enheter förutsätts ge skalfördelar, oaktat lokala förutsättningar eller det relationella samspelet med andra aktörer i samhället.

För att avsluta med att ”för att få en bra helhet kan vissa delar förändras till det som kan kännas som en försämring för den enskilde.” Vilket kan sammanfattas med att vissa har haft det bra, men nu är det slut på det.

Sjukvårdens utmaningar gällande fördelning av resurser och beslut om verksamhet är politiska. Att låtsas som det inte är fallet är att göra det demokratiska samtalet en björntjänst.

Jag har inget emot att offentligt debattera Region Örebro läns sjukvård med hälso- och sjukvårdsdirektören, så länge han inte har något emot att verkställa Liberalernas politik när vi kommer till makten.

Det skulle dock vara en fördel för vår regionala demokrati om de folkvalda som trots allt ställde upp och tog makten efter valet visade på att det är de som bestämmer. I stället för att gömma sig mellan benen på sina tjänstemän hade det varit mindre förödmjukande för Behcet Barsom (KD) om han själv visade att det är han som styr sjukvården i Region Örebro län.

För just nu kan det vara värt att betona, att den krönte kungen verkar sakna sin krona.

Willhelm Sundman (L)

Oppositionsråd, Region Örebro län