Som om pandemin inte fanns

Tisdag 11 maj 2021

Smittspridningen i landet är bland den högsta på flera veckor. Antal vårdade på sjukhus har toppat andra vågen och akutmottagningen på USÖ behöver sätta upp tält ute på gatan för att ta emot patienter.

Trots detta kan man en solig måndagseftermiddag se ungdomar spela kubb och brännboll i stadsparken, sitta i ring och äta tillsammans och barnfamiljer samlas i lekparkerna. Det är som om pandemin inte fanns.Vi har under det senaste året uthärdat restriktioner och begränsningar i våra liv få av oss kunde tro vara möjligt. Något så självklart som att krama en nära vän har blivit en otänkbar handling. Stora delar av vardagslivet har sett sig omkullkastas för att anpassas till en ny verklighet, en verklighet med avstånd och återhållsamhet. Det är givet att det här inte kommer att hålla i längden. Vi är sociala varelser och de flesta av oss längtar inte efter något annat än att allt ska återgå till det vanliga.

Förhållningssättet vi har valt bygger på information och frivilligt ansvarstagande.

Nyheter från länder som Storbritannien där pubarna nu ska öppna och restriktioner lättas på gäller däremot inte oss. I Storbritannien har nära 60 procent av befolkningen vaccinerats och över 90 procent av alla över 50 år har fått sin första vaccindos. I Sverige är det annorlunda och vi måste fortsätta hålla smittspridningen nere. Även om en dryg fjärdedel har fått sin första vaccinationsspruta, vilket är glädjande, vill jag vädja om att hålla ut åtminstone några månader till.

Ingen myndighetsperson kan nå dem på det sätt som du kan.

Förhållningssättet vi har valt bygger på information och frivilligt ansvarstagande. Det här är i grunden bra och jag ser med stark skepticism på att i större grad använda tvångsmedel för att upprätt hålla restriktioner och distansering av det här slaget. Däremot förutsätter det här inte bara att du har ett ansvar utan även att du tar ett ansvar, inte bara för dig själv utan även för folk i din närhet.

I pandemins tidiga skede tog vi ansvar genom att avhålla oss från umgänge med de äldre i riskgrupp, men nu måste vi ta vårt ansvar att avhålla de yngre från umgänge med varandra. De som drabbas är inte alltid de unga som blir smittade utan den som de bär smittan till och de som behöver vårda den som blir smittad. För de som drabbas hårdast, förutom den som insjuknar i covid, är utan tvekan vårdens medarbetare.

Det är upp till dig som förälder, familj, anhörig, närstående, eller bekant till de som nu inte tar rekommendationer och restriktioner på allvar att tala med dem. Ingen myndighetsperson kan nå dem på det sätt som du kan. Ingen politiker kan få de som inte vill lyda att rätta sig in i ledet och ingen polis ska behöva använda tvångsmedel mot någon som bara vill umgås med en vän.

Ansvaret ligger på oss alla att i samtal med varandra upprätthålla ordningen i en mycket svår tid.

Willhelm Sundman

Liberalerna, oppositionsråd

Debattartikel

Föregående Nästa