Krisen i sjukvården handlar om respekt

Sjukvården i Sverige är inte perfekt. Vårdköer, kompetensbrist, budgetunderskott, tillgänglighet – ja listan kan göras lång. Lösningarna som ofta framhävs i den offentliga debatten kretsar kring lön och ersättningar, men för den enskilda medarbetaren handlar det om mycket mer än så.

Vårdens medarbetare förtjänar givetvis bättre lön för arbetet de utför. Problemet gällande lön har dock utvecklats från att lönen inte avspeglar värdet av insatsen till att nu ses som en kompensation för att stå ut med uppgifterna. Ersättningen har alltså gått från att bli en fråga om att belöna, till att muta. Grunden för den här utvecklingen går att finna i sjukvårdens dåliga arbetsmiljö.

Den som vill hitta berättelser om dålig arbetsmiljö inom vården behöver inte leta länge. Det finns otaliga vittnesmål om ångest och stress över att fylla tomma arbetspass. Väntan på en sittplats i personalrummet för att få äta lunch, om man ens har tid över för att äta. Organisationsförändringar som sker utan att någon blivit tillfrågad eller lyssnad till, liksom återkommande krav om att göra mer med mindre.

Det här försöker vi lösa genom att betala vårdens medarbetare mer, vilket tolkas på helt annorlunda sätt än vad vi tror.

En sjuksköterska i Region Örebro län beskrev sin syn på den extra ersättning regionen erbjuder för att flytta sin semester på följande sätt: ”Det är nog inte många av oss som vill tjäna extra pengar utan den ökade kompensationen är en straffavgift för regionen för att inte ordna vår bemanning och arbetsmiljö. Och tydligen behöver straffavgiften bli högre.”

En straffavgift. Ur ett ledningsperspektiv kan det låta märkligt, men ur ett medarbetarperspektiv kan det finnas en mer logisk förklaring.

Alla är inte beredda att utstå vad som helst för pengar. När det mänskliga priset man får betala är högre än den ersättning som erbjuds kommer svaret alltid att vara nej. Därför är det inte konstigt att sjuksköterskor och undersköterskor nobbar extra ersättning för att flytta semestern eller ta extra pass, för det handlar inte om pengarna utan om respekten. I det här fallet självrespekten.

Ledningen av sjukvården måste lyfta blicken från siffrorna. Det går inte att lösa vårdens kris genom en sifferexercis. I stället behöver vi förstå vad som skapar arbetsglädje, intresse och vilja att stanna kvar hos regioner som arbetsgivare. Lönen är en faktor, men får inte arbetsmiljöproblemen en lösning spelar det ingen roll hur höga ersättningarna blir. Vi kommer aldrig att kunna kompensera våra medarbetare nog om de inte mår bra av att gå till jobbet.

Flera insatser för en bättre arbetsmiljö kostar småpengar i jämförelse med priset vi betalar för en dålig arbetsmiljö. Småsaker som kaffe, frukt, julgåva och möjligheten att sitta ned och äta sin lunch i lugn och ro är ingen lyx, utan måste bli en självklarhet för den som arbetar inom sjukvården.

Kommer det här att lösa alla problem inom sjukvården? Självfallet inte, men det är en bra början i att visa uppskattning för vårdens medarbetare och ge dem den respekt de förtjänar.

Willhelm Sundman (L)

Oppositionsråd, Region Örebro län